Varje morgon släpper Oden ut två korpar över världen. På kvällen återvänder de för att berätta allt de har sett. Men i Grímnismál nämner guden en detalj som få känner till: han erkänner att han är rädd.
Tanke och Minne
De två fåglarna heter Huginn och Muninn — «Tanke» och «Minne». De är Odens ögon och sinne som vakar över de nio världarna. Guden anförtror sig: han fruktar att Huginn inte ska återvända, men han fruktar ännu mer för Muninn. Med andra ord fruktar vishetens gud framför allt att förlora minnet. För en kultur där kunskap fördes vidare muntligt, utan utbredd skrift, är detta den djupaste ångest man kan tänka sig.
Korpen, krigets fana
Korpen var mer än bara en poetisk bild. Flera vikingahärens stred under en korpfana, hrafnsmerki — en triangulär fana som enligt krönikorna sades förebåda seger när den broderade fågeln tycktes flaxa med vingarna. Att se korpar kretsa över ett slagfält var att se Oden själv visa intresse för stridens utgång.
En symbol för intelligens
Att bära korpen är alltså inte att visa upp ett dystert omen: det är att hylla tanken, minnet och blicken som ser allt. Den exakta motsatsen till klyschan.
