Bilden av vikingen i bruna ylletrasor är seglivad. Den är också felaktig. Nordborna älskade färg, och klara färger var dyrt – så det visades upp.
Rött, blått och social status
Att färga tyg krävde växter, kunskap och tid. Blått kom från vejde, rött från krapprot, gult från olika lokala växter. Ju intensivare och mer hållbar färgen var, desto mer visade plagget bärarens rikedom. Utgrävningarna i Birka har gett fragment av fint ylle och till och med importerat silke, ibland förstärkt med silvertrådar: en garderob för en elit som inte var det minsta trist.
Ylle som valuta
Textil var inte bara ett klädesplagg, det var ett värde. På Island användes vaðmál, ett vävt ylle med standardiserade mått, som officiell bytesvaluta i århundraden: man räknade, betalade och reglerade skulder i alnar av tyg. Att tillverka tyg var bokstavligen att producera silver.
Och vikinga-t-shirten då?
Självklart bar ingen t-shirt under vikingatiden. Dagens Vikingakläder gör inte anspråk på att vara historiska rekonstruktioner: de översätter en föreställningsvärld – symboler, varelser, runor – till moderna plagg. Kopplingen till historien ligger inte i snittet, utan i motivet.
Våra Vikingakläder spelar på detta, från t-shirts till kappor.
