Tor: den otroliga historien om denna vikingalegend
Gammal gud och modern hjälte, Tor är en ikonisk gestalt inom nordisk mytologi. Han härskar över himlen och frammanar åskan när han vill, i total förening med elementen.
Han anses vara den mäktigaste av vikingagudarna och bekämpar ondskans makter med sin ikoniska hammare Mjölnir. Som en enastående krigare och trofast följeslagare är hans mytiska berättelser inspirerade av det nordiska folkets värderingar och är fyllda av moraliska lärdomar.
Trots sin popularitet finns det många sidor av denne vördade krigare som den genomsnittlige beundraren inte känner till. Låt oss tillsammans utforska legenden om Tor, vikingarnas åskgud, den mest populära nordiska gudomen!
Legenden om guden Tor: den mäktige åskguden!
Tor är den mest populära av vikingatidens gudomligheter. Inom det nordiska pantheonet fanns ingen som var Tors like, inte ens hans far, guden Oden. Vi talar faktiskt om den högsta vikingaguden, en symbol för den skandinaviske krigarens styrka och mod. Han är den sanna krigsguden som alla varelser respekterar och fruktar.
Utöver sin omätliga kraft är Tor i själva verket folkets gud. Förutom att vara fruktbarhetens gud är han älskad av alla nordiska folk. Han förstod människorna och deras rädslor och farhågor, men utöver det trodde Tor på godhet och mänsklig styrka.
Allt detta har drivit Tor till rangen av den främsta nordiska gudomen och gett honom en helt egen kult, kanske större än den som ägnades åt guden Oden. Så, utan vidare dröjsmål, låt oss upptäcka Tors unika plats hos det skandinaviska folket!
Den primära guden i vikingatida civilisation
Även om Tors gestalt oftast förknippas med Oden, är hans plats inte mindre central. Tor är den mest älskade vikingaguden och den mest vördade i hela den nordiska mytologins historia.
Oavsett om det gäller vissa ritualer, firanden eller vikingasmycken, finner vi Tors inflytande överallt i de skandinaviska traditionerna.
Till skillnad från Oden, som var nyckfull och hade ett ganska oförutsägbart beteende, stod Tor människorna mycket nära. Välvillig mot mänskligheten förkroppsligar han gudomligt förtroende och förståelse.
Det är i sin flygande vagn, dragen av två magiska bockar, som han skapar blixtar och åska för att varna vikingarna för stormar. Tack vare sin mytiska hammare Mjölnir tämjer han blixten och gör den till sin största styrka.
Med detta vapen besitter Tor en oöverträffad kraft som gör det möjligt för honom att bekämpa ondskans makter. Han skyddar därmed vikingarna från de onda jättarna «jötnar» som vill utrota gudarna och människorna.
Följaktligen, utöver sin roll som beskyddare, ser Tor också till att upprätthålla lag och ordning inom vikingatidens civilisation.
Den verkliga betydelsen av namnet Tor
Som framstående krigare och vikingagud har etymologin för namnet Tor sina rötter i det antika germanska språket. Enligt lingvister härleds det från den runiska inskriften Þunraz, eller Þórr på fornnordiska, vilket betyder «åska».
Guden Tor är alltså den nordiska gudomen för åska, blixtar och stormar. Vördad av det skandinaviska folket återspeglar hans namn hans allmakt och destruktiva kraft, jämförbar med naturens utbrott.
Enligt Nafnaþulur i Snorres Edda hänvisade man även till honom under andra namn, bland annat:
- Einriði, eller den som härskar ensam;
- Atli, eller den fruktansvärde;
- eller Harðvéurr, den talangfulle bågskytten.
Han kallas också Harðhugaðr, den modiga själen; eller Hlóriði, den bullrande väderguden, enligt Þrymskviða, som finns i samma källa.
Mer än en gud, en sann kult!
Även om han främst förkroppsligar åskans och krigets gud i vikingamyterna, hade Tor EN unik sida. Legenderna om Tor framställer honom som en mäktig och våldsam gud som kan utlösa stormar och naturkatastrofer.
Men hans kult skildrar honom på ett helt annat sätt.
Historikern Hilda Ellis Davidson hävdar nämligen att Tors kult främst var kopplad till människornas materiella tillgångar, men också till deras välbefinnande. Tor är alltså familjens och vikingasamhällets beskyddare.
Ofta framställd som en reslig krigare med rött skägg, döljer hans välvilja mot mänskligheten ett våldsamt hat mot jättarnas släkte. Han är deras dödsfiende och väktare av Midgårds rike.
I sin publikation från 1975 om vikingamytologi säger Ellis Davidson:
«I vår tid har små stenyxor från ett avlägset förflutet använts som symboler för fruktbarhet och placerats av bonden i hålen som gjorts av såmaskinen för att ta emot vårens första frö.»
På så sätt åkallade vikingarna Tors välvilja för skördarnas framgång och fältens fruktbarhet.
I dag vet vi att Tors inflytande sträckte sig över hela Europa. Historiker har funnit bevis för att en gudom vid namn «Thunor» eller «Thonar» existerade i flera europeiska länder, särskilt i England.
Du förstår nu bättre hur Tors kult blev en oskiljaktig pelare för det germanska folket, även bland de tidigaste vikingarna.
Ursprunget till vikingarnas åskgud
Innan han blev äventyraren med de många upplevelserna, var vikingaguden Tor genomsyrad av sin omgivnings moraliska värderingar. Tors ursprung förklarar därför till stor del utvecklingen av hans karaktär i nordisk mytologi och den plats som historiker ger honom.
Tors släktträd
Som en framstående gestalt i det nordiska pantheonet har Tor ett himmelskt ursprung. Även om vissa felaktigt betraktar honom som en halvgud, är han i själva verket en fullvärdig Asagud.
Tor är son till Oden, den nordiske gud som härskar över Asgårds rike, och Jord, en Asagudinna som anses vara personifieringen av jorden. Hennes ursprung går tillbaka till jättarnas släktled, en allvarlig paradox eftersom de skulle bli hennes sons svurna fiender. Han blev uppfostrad av sin far för att en dag ta över riket.
Tor gifter sig med Siv, en Asynja (gudinna) för jorden, med det gyllene håret, med vilken han har en dotter, Trud. Han betecknas för övrigt i Snorres Edda med smeknamnet Kenning, vilket betyder Truds far. Vikingarnas åskgud har två andra barn: Magni, som han fick med sin älskarinna Järnsaxa jättinnan, och Mode, med en okänd mor.
Den unge Tor i Asgård
Redan i unga år är vikingaguden Tor förutbestämd att bli en känd krigare. Som framtida arvtagare till sin far, guden Oden, tar han på sig ansvaret att skydda det nordiska gudapantheonet.
För att säkerställa balansen i de 7 världarna vakar han över Asgård mot jättarnas fara. Han utmärker sig snabbt genom sin oöverträffade kraft, och ryktet går att han till och med skulle kunna överträffa sin fars förmågor.
Det sagt, guden Tors roll stannar inte där. Han är också känd som jordbrukets och fruktbarhetens gud. Förknippad med regnet symboliserar hans förening med gudinnan Siv harmonin mellan jorden och himlen, en garant för rika skördar och välstånd.
Kapitel 9 i Gylfaginning förklarar Tors ursprung och födelsen av denna unika förening med jorden. Vi upptäcker därmed för första gången, i en passage i den första delen av Snorres Edda, att Oden gifter sig med jorden för att skapa Tor. Det citeras:
«Jorden var hans dotter, och även hans hustru; det var med henne han fick den första av sina söner, nämligen Asa-Tor, hos vilken styrka och kraft var medfödda — det är därför han triumferade över alla levande varelser.»
Dessa element förklarar varför Tor vördades av olika sociala klasser:
- Krigarna och vikingarnas militära kår, som strävade efter att matcha hans mod och som bad om hans beskydd;
- Arbetarklassen och arbetarna, särskilt de skandinaviska bönderna, som räknade med hans välsignelse för att överleva.
Relationen mellan guden Tor och guden Oden
Trots deras blodsband har relationen mellan far och son, Oden och Tor, präglats av deras meningsskiljaktigheter. Även om de allierade sig för Asagudarnas gemensamma bästa, var deras intresse för människorna olika:
- Kungar, jarlar och adliga grevar vände sig till guden Oden, de nordiska gudarnas konung. Hans status och ryktbarhet förde honom närmare Midgårds adliga klass.
- I motsats till sin far hjälpte vikingaguden Tor det skandinaviska folket i nöd. Han var hjälten för de mindre lyckligt lottade. Man erkänner alltså hans mänskliga sida.
Det betyder inte att de inte var sammansvurna. Deras olikheter hindrade dem inte från att ge sig ut på otaliga äventyr tillsammans.
Historien om guden Tor: en ärorik krigares djärva äventyr
Som en symbol för mod, styrka och stolthet ger sig Tor ut på otaliga äventyr. Han är en heroisk vikingagud som ständigt bekämpar de mörka krafterna.
Men precis som alla nordiska gudomligheter hade han attribut som gjorde det möjligt för honom att genomföra alla sina äventyr. Men framför allt älskade Tor att leda strider och slag där han släppte lös all sin kraft.
Historien om Tors hammare «Mjölnir»
Guden Tors omätliga kraft blev ännu mer insiktsfull tack vare sin kortskaftade hammare, Mjölnir. Oskiljaktig från sin ägare återvände den till hans hand varje gång han kastade den. Legenden säger att det var med denna hammare som han lyckades skapa åskan.
Skapandet av åskgudens hammare har nämnts i dikterna i Snorre Sturlassons poetiska Edda, mer specifikt i eddadikten Skaldskaparmal. Guden Loke, känd för sin intelligens men också sitt listiga sinne, klippte av det magnifika gyllene håret på Tors hustru, Siv. När guden fick kännedom om Lokes dumhet, greps han av ett stort raseri och ett svart hat och hotade att döda Loke. Den senare bad honom att skona sitt liv, i utbyte skulle han gå till de svarta alvernas rike för att be dem tillverka ett nytt hår åt gudinnan Siv. Tor accepterade affären.
Loke gick till dvärgarna Brokk och Sindre för att de skulle tillverka ett nytt hår åt Siv, vilket de gjorde. De tillverkade samtidigt två andra föremål: det dödligaste spjutet som någonsin skapats kallat Gungnir och det bästa av alla skepp kallat Skidbladner. Loke sa sedan till dem att de inte kunde återskapa andra underverk som var överlägsna dessa (spjutet, skeppet och håret) och utmanade dem genom att satsa sitt huvud. Sindre och Brokk accepterade utmaningen och satte igång med arbetet. Loke förvandlade sig till en fluga för att störa deras arbete och vinna vadet.
Ett grisskinn placeras vid eldstaden av Sindre som ber Brokk att kontinuerligt sköta bälgarna tills han är tillbaka. Brokk satte igång med arbetet och blev stucken i handen av flugan, vilket inte hindrade honom från att fortsätta sitt arbete. Vid sin återkomst tog Sindre ut ett svin med gyllene borst ur smedjan som kallades Gullinborste (i andra versioner sägs det vara ett vildsvin). Detta djur spred ljus och kunde springa lika bra på vatten som i luften. Det var tusen gånger snabbare än någon typ av häst.
Den här gången placerade Sindre guld i smedjan och bad återigen Brokk att sköta bälgarna kontinuerligt tills han kom tillbaka. Loke, förvandlad till en fluga, kom tillbaka medan Brokk arbetade med bälgarna och stack honom i halsen, men Brokk fortsatte sin handling. Vid sin återkomst tog Sindre ut resultatet ur elden och det var en magnifik ring. Denna kallades ringen Draupner och den lät åtta liknande ringar falla var nionde natt, det var dess magiska kraft.
Sindre placerade en bit järn i smedjan och gav samma instruktioner till sin bror Brokk. Den senare skötte bälgarna och flugan kom igen och stack Brokk i ögonlocken. Blodet rann i Brokks ögon och han blev tvungen att stoppa bälgarna för att rengöra sina ögon. När Sindre kom tillbaka och de tog ut resultatet ur smedjan, tog de ut en hammare som skulle kallas Mjölnir. Hammaren hade förmågan att aldrig missa sitt mål och att kunna återvända till sin ägares händer. Det fanns dock en defekt: hammarens skaft var mycket kort och detta orsakades av det tillfälliga stoppet av bälgarna.
De två alverna bestämde sig för att gå till Asgård för att ge dessa juveler till gudarna. Ringen Draupner och spjutet gick till Oden, hammaren och håret gavs till Tor och skeppet och svinet med gyllene borst gick till Frej. Gudarna kom överens om att Tors hammare är den vackraste av juveler och att den skulle vara till stor hjälp för att skydda dem från fiender. Loke förlorade därmed vadet med alverna. Brokk bestämde sig för att skära halsen av honom när Loke, som är mycket listig, sa till dem att han hade satsat sitt huvud och att hans hals därför inte ingick. Överrumplade av en sådan list, bestämde sig alverna Brokk och Sindre för att sy ihop Lokes mun för att tysta honom, sedan återvände de till sina smedjor.
Guden Tors attribut och dyrbara föremål
Även om hammaren Mjölnir är åskgudens mäktigaste föremål, hade han andra fantastiska föremål. Man beskriver typiskt Tors tre dyrbara föremål:
- Han var tvungen att bära ett styrkebälte, Megingjord, för att ha tillräckligt med kraft för att lyfta sin hammare;
- Mjölnir hade ett för kort skaft. För att kunna hantera den var Tor tvungen att bära ett par magiska järnhandskar, Járngreipr, för att greppa den;
- Tors sista attribut är en magisk vagn. Två bockar, Tanngnjost och Tanngrisner, drar denna flygande vagn och gör det möjligt för Tor att resa från värld till värld. Enligt Snorres Edda betyder deras namn respektive «den som gnisslar tänder» och «den som gnisslar tänder» (eller «den som skär tänder»).
Det är till stor del tack vare dessa attribut som guden Tor lyckades genomföra sina äventyr.
Guden Tors myter och legender
Den nordiska mytologin är fylld av berättelser och bedrifter av vikingaguden Tor. Ibland roliga, ibland moraliserande, representerar de en stor del av vikingarnas arv.
Vi kan som exempel nämna gången då en jätte, Trym, stal hans hammare Mjölnir. Vi lär oss i Trymskvädet, en passage i den Poetiska Eddan, att han som motprestation kräver gudinnan Frejas hand.
Med hjälp av listens gud, Loke, klär Tor ut sig till brud och lyckas återfå sin hammare. Naturligtvis slutar denna historia med massakern på alla jättar som var närvarande den dagen. Tor kunde inte låta sin heder bli kränkt så lätt!
Å andra sidan har vi bevisat att Tor var den mäktigaste vikingaguden, men han var långt ifrån den starkaste i det nordiska kosmos. Hans eskapad till jättarnas värld satte viss prägel på hans ego när han upptäcker en varelse som är bättre än han själv.
Jätten Skrymer stjäl hans tillhörigheter, och Tor lyckas inte ens knyta upp knutarna som han har bundit fast dem med. När han slår honom så hårt han kan i huvudet under sömnen, får jätten intrycket av att ha blivit snuddad av ett löv.
Han gör ett andra möte i jättarnas värld, den här gången med en jättinna vid namn Utgårdaloke. Hon utmanar honom att lyfta en jättelik katt, och Tor misslyckas. Då vänder han utmaningen mot dem genom att be om att få möta en av dem. Till sin förvåning väljer man en gammal kvinna, mot vilken han misslyckas nesligt en andra gång.
Även om han inte förstår vad som händer, anar Tor att något är fel. Det är nämligen först efteråt som man avslöjar för honom att katten inte var någon annan än Ragnaröks orm, Jörmungandr i förklädnad. Den gamla kvinnan, å sin sida, var en representation av den oändliga tiden.
Trots detta skenbara nederlag har Tor i själva verket återigen bevisat sin överlägsenhet. Vi lär oss i kapitel 47 i Gylfaginning vad jättarnas konung Utgårdaloke säger till Tor:
«Att du lyfte katten verkade inte mindre anmärkningsvärt för mig. För att säga sanningen blev alla som såg att du lyckades lyfta en av dess tassar från marken rädda, för denna katt var inte vad den verkade vara: det var Midgårdsormen, som ligger runt hela jorden och vars storlek knappt är tillräcklig för att dess svans och huvud ska kunna röra vid marken. Men du, du lyfte den så mycket att du bara var en kort bit från himlen.»
Tors tjänare
Åskguden är känd med sina två unga tjänare som alltid följer honom (Röskva och Tjalve). Gylfaginning i Snorres Edda frammanar hur dessa ungdomar slutade som gudens tjänare.
Han reste med Loke till rimtursarnas (frostjättarnas) land. De gjorde ett stopp i huset hos ett bonde-par som har två barn: en flicka vid namn Röskva och en pojke vid namn Tjalve. Till måltiden steker guden sina bockar som vanligt och ber bondefamiljen att inte knäcka benen och att lägga dem på skinnen efter att ha ätit klart.
Den lille pojken Tjalve använder en kniv för att klyva ett av benen och komma åt märgen. På morgonen återuppväckte Tor de två djuren och märkte att ett av dem haltar.
Guden greps av ett stort raseri och knep sin hammare mycket hårt mellan händerna. Bonde-paret blev rädda och erbjöd sig att ge guden allt han ville ha som kompensation. Tor lugnade sig och bad dem ge honom sina barn i utbyte så att de skulle bli hans tjänare.
1000 år senare, Tor i Vinland
Tor är en mäktig, välvillig och mycket generös gud. Vi finner hans myter i vikingatida traditioner, även under koloniseringen av Amerika, landet som kallas Vinland.
Det berättas nämligen att en hungrig viking i en by i Vinland presenterar det som finns kvar av mat för åskguden som ett offer till åskguden. Tor belönar honom genom att erbjuda honom en hel val, vilket räddar hans liv och tar honom ur misären för alltid.
Tors öde: den nordiska legenden om Ragnarök
Det är självklart att slutet för en sådan gud är i linje med hans liv och karaktär. Precis som sin far är Tor dömd att förgås under Ragnarök, men först efter att ha utkämpat den största striden av alla. Låt oss upptäcka de tragiska omständigheterna kring Tors heroiska död!
Jörmungand, Tors dödsfiende
Jörmungand är ett av Lokes tre barn med jättinnan för ödslighet, Angerboda. Oden förstod hotet och gjorde sig snabbt av med denna orm genom att kasta den i Midgårds hav, människornas land. Han hade dock inte förutsett att den skulle överleva.
Ormen blir så stor att den går runt hela världen för att bita sig själv i svansen. Den omringar hela Midgård, som den håller i sitt grepp. Jörmungand, tillsammans med sin bror vargen Fenris och sin syster gudinnan Hel, blir budbärare av Ragnarök.
Tor föraktade många onda varelser, men ingen så mycket som Jörmungandr, Midgårdsormen. Även om han korsar vägen för Jörmungandr flera gånger, är berättelserna som nämner detta få.
Den mest kända myten om deras möte ägde rum under guden Tors sökande efter en magisk kittel. Gylfaginning och Hymiskvida berättar att Tor ville hitta en kittel med unika egenskaper för att brygga en dryck till alla gudarna i Asgård.
Den enda varelsen i universum som äger en sådan kittel är jätten Hymer. Efter att Tor har hittat jätten, går de båda ut och fiskar till havs.
Jätten Hymer, som är mycket skicklig, drar upp flera valar till skeppet, medan Tor fångar en ödesdiger varelse i sitt nät, ormen Jörmungandr. Från denna punkt skiljer sig historien något, då källorna inte är entydiga om vad som hände:
- Skräckslagen klipper Hymer av fiskelinan. I denna version av historien räddar han livet på Tor och varnar honom för faran med denna orm;
- Däremot, enligt Gylfaginning och Hymiskvida, drar Tor upp Jörmungandr på båten och möter den för första gången.
I Gylfaginning är Hymer ond. Han frigör Jörmungandr och hindrar Tor från att döda den. Medan Hymiskvida hävdar att monstret hade lossnat från nätet för att försvinna ner i havets djup.
Hur som helst överlever Jörmungand, den ödesdigra ormen, och fortsätter att växa. Den kommer inte att dyka upp ur haven förrän Ragnarök har inträffat.
Ragnaröks orm
Tor och Jörmungandr är ödesbestämda att mötas igen under Ragnarök, «gudarnas öde». Det är kataklysmen som utlöser tidens slut i skandinavisk mytologi.
Enligt förutsägelserna och profetian från völvan i Völuspá kommer händelserna i Ragnarök att börja när Jörmungandr släpper sin svans. Den utlöser en tsunami och slukar fastlandet med sin stora käft.
Där förenar sig ormen med sin bror Fenris. Medan denna fruktansvärda varg slukar himlen, fyller Jörmungandr luften med ett dödligt gift. Det är i detta ögonblick som Tor och Jörmungandr kommer att konfrontera varandra en allra sista gång.
Även om Tor är ödesbestämd att döda sin värsta fiende, går han inte oskadd ur striden. Han ådrar sig dödliga sår i denna slutgiltiga konfrontation. I linje med sin ära kommer Tor att ta nio steg efter att ha fällt Jörmungand innan han dukar under för ormens gift.
Kapitel 56 i Gylfaginning i Snorres Edda berättar historien om Tors modiga död:
«Då kommer den ärorike
Hlódyns son,
Odins son går
För att döda ormen,
Dräper i raseri
Midgårds väktare;
Alla människor ska
Överge sina hem;
Fjörgyns son,
Utmattad, backar
Nio steg framför huggormen
Utan att frukta skam.»
Mjölnir, som fallit till marken, tas om hand av guden Tors två barn: Magni och Mode. Tillsammans överlever de Ragnarök och lägger grunden för en ny värld. Det är cirkeln av förnyelse som så ofta beskrivs i vikingamytologin.
Vikingaguden Tor i populärkulturen
Med anor från över 1000 år tillbaka fortsätter guden Tors äventyr att påverka oss i modern tid. Tidlösa fantastiska berättelser, det är klassiker som ständigt återbesöks, till stor glädje för publiken som fascineras av antika nordiska trosföreställningar.
Guden Tor i serietidningar och comics Marvel
Alla känner till Tor tack vare den berömda serietidningen från Marvel. Utgiven för första gången 1962, har vi den enastående Stan Lee att tacka för den ikoniska karaktären i Marvel-serierna.
Även om historien om karaktären i Marvel skiljer sig från de sanna legenderna om guden Tor, lyckas Stan Lee med en verklig bedrift. Han återger nämligen komplexiteten hos åskgudens karaktär, och det är en favorit hos alla fans.
Denna Tor är den mest populära av de nordiska gudomligheterna, även i dag!
Filmatiseringar av åskguden
Som ni vet är det inte brist på filmatiseringar av vikingarnas åskgud. Men när vi talar om Tor i filmvärlden kan vi inte låta bli att tänka på Chris Hemsworth som gestaltar hans roll i Marvel-filmerna.
Den första filmen om Tor, som släpptes 2011, blev en global succé. Även om franchisen hade en liten svacka efteråt, ger Chris Hemsworths karisma och humor nytt liv åt karaktären Tor. Den tredje delen, Thor: Ragnarök, hyllades av fans och kritiker och blev franchisens största succé!
Som legendarisk vikingagud är Tor den stora favoriten för älskare av nordisk mytologi. Uppskattad för sina övernaturliga krafter, men också för sin medkänsla med människor, är det en karaktär som har bevisat att det nordiska folket var långt ifrån barbariskt. Hans berättelser, som återges av många historiska källor, representerar en stor del av den skandinaviska folktron och inspirerar moderna legender.
Tor: likheter och skillnader mellan filmen och nordisk mytologi
Likheterna
Hammaren Mjölnir
Hammaren finns med i filmen om Tor precis som den nämns i nordisk mytologi. Hammarens kraft är också densamma: den gör det möjligt att skapa blixtar. Det finns dock en liten skillnad när det gäller hammarens ursprung. I Marvel-filmen är det Oden, Tors far, som lär dvärgarna hur man smider hammaren, medan hammaren i mytologin, som berättats ovan, skapades efter ett vad mellan Loke och alverna.
Massakrerna
Massakrerna på jättar som guden utförde enligt nordisk mytologi återges i filmen. Majoriteten av jättarna ses som gudarnas fiender, vilket är anledningen till att Tor inte gillar dem. Han ligger därmed bakom flera massakrer på jättar. Denna destruktiva karaktär återges väl i filmen.
Hjälmbärande
Man likställer ofta gudar med varelser som bär en hjälm med en liten vit vinge på varje sida. Inget hjälmbärande har dock betonats i nordisk mytologi och man anser därför att guden inte bar någon. I filmen ser man sällan skådespelaren som spelar rollen som guden bära något för att skydda sitt huvud.
Lyftet av Midgårdsormen
I mytologin och i filmen ser vi guden Tor lyfta Midgårdsormen, vilket är en enorm bedrift. Det sägs nämligen att denna orm skulle väga mellan 3 och 6 sextiljoner ton. Med hjälp av sitt styrkebälte kunde guden få upp Midgårdsormen ur vattnet.
