Ett drickshorn kan inte ställas ner. Utan ställning välter det och töms – detta enkla faktum formade en hel etikett: man fyllde det, drack, och skickade det vidare. Att dricka hos vikingarna var en kollektiv handling, inte en ensam syssla.
Sumbl, eller att dricka tillsammans
Den nordiska banketten hade sin ceremoni: sumbl. Man lät hornet cirkulera, man skålade för gudarna och förfäderna, man avlade löften – löften som man sedan förband sig att hålla inför alla. Den stora mjödhallen i Beowulf, där bägaren går från hand till hand, beskriver exakt denna värld. Hornet var inte bara ett kärl: det var bäraren av ett offentligt ord.
Poeternas dryck
Mytologin i sig gör mjödet till ett heligt ämne. Mythen om skaldemjödet berättar hur Oden stal drycken som ger vältalighet och gåvan att dikta från jätten Suttung. Att höja ett horn var också, symboliskt, att röra vid just den delen.
Vad man faktiskt drack
Mjöd, öl och ibland importerat vin för de rikaste. Ett råd om skötsel, lika relevant igår som idag: ett naturligt horn tål varken varma drycker eller syror – vatten, en svamp, så håller det i åratal.
Våra vikingadrickshorn återskapar dessa former. För formeln som åtföljer dem, se vårt lexikon under ordet Skål.
