Völvor: Profetissor och förtrollerskor
De forntida skandinaverna och germanerna kallade sina prästinnor och profetissor för “völva” (eller “vala” och “wala” på fornhögtyska). Termerna “seiðkona” och “spákona” på fornnordiska, samt “spaewife” eller “wicce” (det gamla ordet för häxa) på fornengelska, betecknar kvinnor som utövade någon form av nordisk magi. Dessa kvinnor är återkommande gestalter i den germanska mytologin.
Etymologi för Völva
Ordet “völva” tros härstamma från vǫlr, vilket betyder slända. Detta ord kan jämföras med urgermanskans *walwōn, som gav upphov till engelskans “wand” (stav). Völvan (i plural völur) skulle alltså, likt nornorna, vara en bärare av en slända.
Völur utövade traditionella esoteriska discipliner som seiðr (trolldom), spá (profetia) och galdr (runmagi, schamanism). De kallades då för fjölkunnig, de vars kunskap (kunne) är hel eller fullständig (fjol).
De olika rollerna och terminologin
För de som endast utövade spá talar man om spákona eller spækona, fornnordiska termer för en kvinna som utövar spådomskonst. På fornengelska kallas de även spæwīfe. Detta ord härleds från urgermanskans *spah- och en indoeuropeisk rot *(s)peḱ (att titta, observera, se) och är därmed kopplat till latinets specio (“jag ser”) och sanskritens spáçati och páçyati (“han/hon ser”). Män som utövade denna disciplin kallades för spámaðr.
På samma sätt talar man för seiðr om seiðkona (kvinna) eller seiðmaðr (man). Enligt mytologin och historiska berättelser ansågs völvor besitta sådana krafter att Oden själv, gudarnas fader, sökte deras tjänster för att få veta gudarnas framtid. Detta rapporteras särskilt i Völuspá, vars titel i sig, “völv-s-spá”, översätts till “profetissans sång”.
Sländan kallas för seiðstafr, “seiðr-stav”. Det är ett av Frejas attribut och ett verktyg för völvorna.
Historiska berättelser om völvor
I sina Kommentarer om det galliska kriget skriver Julius Caesar om slaget mot den germanske hövdingen Ariovistus (58 f.Kr.):
“När Caesar frågade fångarna varför Ariovistus inte hade gått i strid, fick han veta att orsaken var följande: det var sed hos germanerna att mödrarna i familjen beslutade, efter att ha konsulterat tecken och uttalat orakel, om man skulle gå i strid eller inte; de sade nämligen att ödet inte skulle tillåta germanerna att vinna om de gick i strid före nymånen.”
Tacitus skrifter (1:a århundradet e.Kr.) ger också omnämnanden av dessa germanska profetissor. Han beskriver dessa “prästinnor” som gamla kvinnor klädda i vitt, som offrade krigsfångar och vigde det utgjutna blodet (Blót-ceremonin), en vätska som var oumbärlig för spådomskonst.
Historikern Jordanes nämner i sin Genesis (XXIV:121) gotiska völvor kallade Aliorumnas. Dessa völvor fann skydd hos hunnerna efter att ha blivit förvisade på order av kung Filimer.
Krönikören Paulus Diaconus beskriver också hur vandalerna på 600-talet sökte Odens hjälp för att vinna seger. Lombardernas hövdingars moder, Gambara, sökte hjälp hos Freja, som tack vare sina goda relationer med sin völva lurade Oden och därmed säkrade sitt folks seger.
En detaljerad berättelse om ett människooffer utfört av en völva ges av den arabiske diplomaten Ahmad ibn Fadlan under en av hans resor till volga-bulgarerna år 921. Under begravningen av en väringahövding offrade sig en slavflicka för att bli begravd med sin herre.
I Landnámabók nämns en völva vid namn Þuríðr Sundafyllir som ska ha fyllt en fjord med fisk för att motverka en svält. Detta betraktas som ett historiskt faktum i Landnámabók.
Völvor i skandinavisk folktro
I det forntida skandinaviska samhället var völvan en äldre kvinna som frigjort sig från tunga familjeband. Hon reste runt i landet, följd av en grupp unga män, och hennes tjänster efterfrågades i allvarliga situationer. Hennes auktoritet var absolut och hon var välbetald för sina tjänster.
Bland de mest kända völvorna i skandinavisk litteratur finner vi Heidi från Völuspá och häxan Gróa (Tillväxt) från Svipdagsmál. I Hyndluljóð möter gudinnan Freja völvan Hyndla och de beger sig tillsammans till Valhall.
Andra sagor nämner också völvor, såsom Þórbjörgr i Erik den rödes saga och Huld i Ynglingasagan. I Baldrs draumar konsulteras en völva för att förklara Balders dröm. Ritualerna galdr och spá kommer att upphöra på dagen för Ragnarök.
Völvornas ritual
Initiering
I Grógaldr (“Gróas besvärjelse”) nämns villkoren för initiering som völva. Svípdagr skickas av sin styvmor Skaði för att hitta tillgång till Menglöds kammare (en annan beteckning för Freja). Svípdagr ber då om hjälp från sin avlidna mor, Gróa, en völva, genom att frammana nio skyddsformler. Besvärjelserna rör olika aspekter av livet och naturen.
Seiðr-ritual
I Erik den rödes saga beskrivs hur völvan Þórbjörgr, eller Þorbjörg Lítilvölva, utövar seiðr-ritualen. Innan hon anländer städas huset grundligt. Hon välkomnas med respekt och leds till hedersplatsen. Völvan får en speciell måltid bestående av gröt, getmjölk och en gryta tillagad på hjärtat från husets olika djur.
Efter sin första natt i huset ägnas nästa dag åt seiðr-dansen, vilket kräver specifik utrustning. En särskild plattform byggs för henne, där en grupp unga kvinnor sjunger en speciell sång för att frammana de krafter som völvan önskar kommunicera med.
En isländsk lagtext från 1200-talet nämner att seiðr (“útiseta”) för att väcka troll och utöva hedniska ritualer var belagt med dödsstraff. Ännu 1854 talades det om en specifik form av trolldom där magikern tillbringade natten utomhus för att förutspå framtiden.
Den rituella klädseln
I Erik den rödes saga framträder völvan klädd i en blå eller svart kappa prydd med smycken, som når ner till hennes fötter. Hon håller i handen sin seiðstafr, gjord av koppar och dekorerad med ädelstenar. Dessutom nämns ett halsband av glaspärlor, en huvudbonad av svart fårskinn och vit kattskinn, samt skor av läder från nötkreatur och handskar av vit kattskinn.
Seiðstafr
Seiðstafr är en symbolisk eller verklig slända, gjord av koppar eller trä. Denna stav är symbolen för völvans magiska kraft. Den som blir slagen tre gånger med denna stav på kinden förlorar minnet. Osynliga band kunde vävas mellan vävstolens slända och en människa (exempelvis en krigare). Konsten att “lösa” eller “knyta” knutar kunde påverka olika aspekter av livet, inklusive krig.
Seiðstafr refererar också till nornorna, ödets väverskor i nordisk mytologi. I England användes “distaff side” (sländsidan) fram till 1800-talet för att beteckna den möderne linjen.
Gudar hängivna völvor
Freja
Gudinnan som främst förknippas med magi är Freja. Hon lär ut seiðr till asarna och är känd för sin visdom och magiska kraft.
Sif
I prologen till Snorres Edda förklarar en völva att Sif, Tors hustru, också var en spákona.
Oden
Freja lärde ut seiðr till Oden, trots att han är en krigargud. Oden är, genom sin upptäckt av runor enligt Rúnatal, också en mästare på magi.
För dig som vill veta mer om vikingarnas fascinerande värld, tveka inte att utforska våra andra artiklar på vår vikingablogg och besök vår webbutik för att upptäcka föremål inspirerade av dessa svunna tider.
