Ymir: Historien om den första jätten i nordisk mytologi

Elisabeth Jakobsson
Produkt- och inköpsexpert med över 15 års erfarenhet av handeln

Ymir: Allt du behöver veta om den första jätten i nordisk mytologi

Nordisk mytologi är fylld av otaliga gudar, varelser och människor. Naturligtvis har de inte alla samma betydelse, vilket har gett upphov till många legender. Bland dessa gestalter finner vi Ymir.

Jotnarnas grundare

Ymir är skaparen av rasen Jotnar, eller Jotunn. Det är samlingsnamnet för jättarna i den nordiska världen. De är humanoider med imponerande storlek och enorm styrka. Vissa besitter till och med förmågan att byta skepnad och skapa illusioner, vilket kan ge dem gudomliga drag. De ligger dock i ständig konflikt med de nordiska gudarna, anförda av Tor.

De bor i Jotunheim, som ligger på samma nivå som Midgård i trädet Yggdrasil. En tät skog och höga berg skiljer de två världarna åt. Till skillnad från gudarna, som symboliserar ordning, representerar jättarna kaos. De kommer att stå på motsatta sidor under den slutgiltiga striden vid Ragnarök.

Vissa jättar bor i Utgård, den enorma fästningen som kan liknas vid vikingarnas Valhall, även om dess innebörd är annorlunda. Det är här Utgårdaloke, jättarnas kung, residerar. Det är i denna borg som Tor ställs inför en rad prövningar. Guden misslyckas med dem eftersom de var riggade genom Utgårdalokes list. Jättarna använde sig flitigt av illusioner och magi för att nå sina mål. Det var vid detta tillfälle som konflikten mellan Tor och Jormungandr föddes.

Alla Jotnar är söner till Ymir, den första jätten. Det fornnordiska ordet betyder för övrigt “glupsk” eller “människoätare”, på grund av samma språkliga rot som ordet för att äta. De första jättarna som föddes kom direkt ur Ymirs kropp. En natt, medan han sov, började han svettas. På så sätt föddes en man och en kvinna, båda jättar. En annan gigantisk varelse, en son, föddes ur hans ben. Det var Trudgelmer, jätten med sex huvuden.

Man finner dem även i skogen Järnvid, som skiljer dem från Midgård. Trollkvinnor, som förknippas med jättarna, finns särskilt där. Denna plats nämns i Völuspá i den Poetiska Eddan, där det beskrivs hur en gammal kvinna möjliggör födelsen av en Jotunn:

« I öster satt den gamla i Järnskogen

och födde där Fenrisulvens ätt

en av dem

skall bli solens förtärare i monstertappning. »

En del av jättarna hade, utöver sin enorma storlek, ett skräckinjagande utseende. Missbildade kroppsdelar, huggtänder eller klor var vanliga. Trivald var en jätte med nio huvuden, ett bevis på de många missbildningar som fanns bland jättarna. Det är därför Jormungandr och Fenrisulven, en orm och en varg, ibland betraktades som jättar. Trots detta har vissa jättar en viss betydelse i vikingavärlden.

Men innan allt detta fanns, var en speciell händelse tvungen att äga rum.

Ymir: Skapelsen av de 9 världarna

Ymir är den första jätten som jorden skådat enligt nordisk kosmologi. Han är till och med den första levande varelsen, även kallad Brimir eller Aurgelmer, källan till jordens skapelse enligt vikingarna.

I världens begynnelse fanns bara ett enormt gap: Ginnungagap. Det var omgivet i norr av isvärlden Niflheim, som uppstod ur floderna Elivagar. I söder låg Muspelheim, eldens värld, som gränsade till gapet. En dag kolliderade dessa två världar, vilket gav upphov till jätten Ymir. Han överlevde tack vare mjölken från kon Audhumbla, vars fyra spenar motsvarade fyra mjölkfloder.

Detta djur slickade rimfrosten och saltet som täckte Ymirs kropp. På så sätt föddes Bure. Han gav senare upphov till Bor, de gamla tidernas gud. Han är far till den mest kända nordiska gudomen: Oden. Denne har även två bröder, Vile och Ve.

Ymir var en jätte av gigantisk storlek och med en lika ondskefull karaktär. En dag blev Oden utled på hans beteende. Tillsammans med sina bröder bestämde han sig för att döda Ymir och kasta honom i Ginnungagap. Det följdes av en enorm översvämning orsakad av skapargudens blod, vilket dränkte alla jättar. Endast Ymirs sonson, Bergelmer, och hans fru överlevde genom att gömma sig i en urholkad trädstam som fungerade som en båt. De fick i uppdrag att befolka världen på nytt efter katastrofen.

Det är tack vare Ymir som världen kunde skapas. Hans kött fyllde universums centrum. Hans huvud användes för att skapa jorden, och hans ögonbryn blev människornas värld, Midgård. Ymirs hår förvandlades till träd medan hans ben blev till berg.

Alla delar av hans kropp användes för att forma världen. Fragment av hans ben och tänder skapade klipporna. Hans blod fyllde oceaner, hav, sjöar och floder. Man kan säga att vikingarna var experter på återvinning. Hans skalle formade himlavalvet och slutligen gav maskarna i hans kött upphov till dvärgarna. Fyra av dem bildar för övrigt väderstrecken: Nordre (norr), Sudre (söder), Austre (öst) och Vestre (väst).

Vissa av hans lemmar sägs till och med ha förstärkt murarna i Menglods hem, som ligger på berget Lyfjaberg.

Grímnismál i den Poetiska Eddan beskriver detta ögonblick. Det kallas även för “Grimners sång”:

« Av Ymirs kött blev jorden skapad,

Och av hans svett [eller, i vissa versioner, blod] havet,

Bergen av ben,

Träden av hår,

Och av hans skalle himlen.

Och av hans ögonbryn skapade de glada gudarna Midgård,

människornas hem

Och av hans hjärna

Skulpterade de de mörka molnen. »

Likheten med de grekiska titanerna

I många mytologier finns bilden av en jätte, eller en titan, som ursprung till världens skapelse. Nordisk kosmologi har därför likheter med andra skapelseberättelser.

Man kan till exempel dra paralleller till historien om Kronos i grekisk mytologi.

Kronos är en titan, son till Uranos (som representerar himlen och livet) och Gaia (som representerar jorden). Han ska inte förväxlas med Chronos, som är tidens gud. Denna jätte gifte sig med sin syster Rhea. De fick sex barn, varav tre döttrar, Hera, Hestia och Demeter, och tre söner, Hades, Poseidon och Zeus.

Mycket snabbt insåg Kronos att hans barn var smartare än han själv. Av rädsla för att förlora sin tron kom han på idén att äta upp dem. När det sjätte barnet föddes bestämde sig Rhea för att gömma honom i ett berg på Kreta. I vaggan lade hon en sten istället. Kronos, som svalde den utan att kontrollera, anade inte vad han just svalt.

Men barnet som gömts i bergen var ingen mindre än Zeus. Han växte upp i denna fientliga terräng, uppfostrad av Melia-nymferna och geten Amalthea. Hans tillväxt gjorde honom allt starkare. När han nått vuxen ålder bestämde sig Zeus för att bekämpa titanerna, och därmed sin far. Han fick honom att svälja en magisk dryck som tvingade Kronos att spy upp sina barn. De var fortfarande vid liv i jättens inre. Det var listens gudinna Metis som gav titanen ett kräkmedel.

Med hjälp av sina syskon, samt cykloperna och hekatoncheirerna, lyckades Zeus till slut kasta ner Kronos i Tartaros djup. Hekatoncheirernas armar håller kvar jätten. Zeus befriade dem tillsammans med cykloperna, vilket gjorde att han fick sina blixtar.

Han erkändes sedan som gudarnas konung och delade världen med sina två bröder, Hades och Poseidon. För att säkerställa offergåvor bestämde de sig för att skapa människorna, intelligenta varelser som inte utgjorde något hot mot deras tron. En annan legend säger att det var Prometheus, en god titan, som skapade människorna. Han använde lera och gav dem elden för att säkerställa deras utveckling.

Skapelsen av den nordiska och den grekiska världen är inte identiska. Men de innehåller vissa likheter, som mordet på en jätte som styr över hela universum. Det är naturligtvis inte de enda mytologierna som är formade på detta sätt. Ymir är besläktad med Yama, dödens gud och domare, inom hinduismen.

Surt, en mycket gammal jätte

När man beskriver jättar, som Ymir, refererar man till mycket stora män med föga välkomnande ansikten. Även om de fysiska dragen ofta är identiska hos jättarna i vikingatidens historia, skiljer sig deras personligheter åt.

Även om Ymir har ett ganska dåligt humör, gäller det inte alla. Mimer är en mycket gammal jätte, väktare av Mimers brunn. Denna källa innehåller visdom och intelligens. Den ligger i Jotunheim, under en av rötterna till livets träd Yggdrasil. Han halshöggs under kriget mellan vaner och asar, men återupplivades av Oden för att fungera som rådgivare.

Med en karaktär som liknar Ymirs, är Surt mer känd än Mimer. Vissa källor säger att den förödande eldjätten kanske är äldre än Ymir själv. När man vet att han bor i Muspelheim, den varma regionen, är det fullt möjligt. Men om så är fallet, är skapelsen av världen med Ymir verkligen sanningen? Världen kan ha byggts på ett annat sätt, just genom Surt.

Det som är säkert med denna jätte är att han är ansvarig för världens undergång under Ragnarök. Hans flammande svärd utlöste en gigantisk brand som förstörde allt. Det är återigen Völuspá som beskriver detta ögonblick:

« Solen mörknar,

Jorden sjunker i havet,

De strålande stjärnorna

Försvinner från himlen.

Röken virvlar,

Elden dånar,

De höga flammorna

Dansar mot himlen. »

I väntan på andra historiska källor som visar motsatsen, har vikingavärlden Ymir som sitt ursprung.

Ymir Fritz i Attack on Titan

I den nordiska mytologin som helhet är Ymir inte den karaktär som är mest representerad i populärkulturen. Ändå är han mycket känd i en berömd manga: Attack on Titan.

Ymir Fritz är den första personen som får titanernas kraft. Det är också hon som föder andra titaner. Denna unga flicka var blond och liten till växten i sin mänskliga form. I sin ursprungliga titanform är hon kolossal. Hon kallas därför för den Stora Förfadern.

Genom att gifta sig med kungen föder hon tre döttrar: Maria, Sina och Rose. En dag, under en rättegång, kastar en krigare sitt spjut för att döda kungen. Ymir Fritz skyddade honom men dog av sina skador. Det råder ett mysterium kring varför hon inte regenererade sig. Vid det ögonblicket befallde hennes make döttrarna att äta upp sin mors lik.

Denna handling utfördes i ett specifikt syfte: att föra titanernas ätt vidare. Genom att äta Ymirs kropp kunde döttrarna dra nytta av hennes kraft. Vid hennes död bad kungen sina döttrar att skaffa barn, så att den titaniska familjekraften kunde föras vidare om och om igen.

Rose, Maria och Sofia följde detta råd och ätten gav upphov till 9 titaner: